tomt

Morgonstund med oväntat besök

Måndagen och veckan började med en soluppgångsfika på tomten. Ambitionen var hög på söndagen med planer om att gå upp strax före klockan sex för att göra en mysig matsäck som vi kunde äta i morgonsolen bland björkarna. Men när klockan väl ringde kände vi båda två att vi ville prioritera lite mer sömn, och sov en halvtimme till.

Den mysiga matsäcken blev mer blygsam än vad vi tänkte från början; kaffe till Sebastian och te till mig. Nu var det inte själva matsäcken som var den stora huvudattraktionen, utan känslan av morgon på tomten.

När vi satt där i stillheten och tystnaden kunde vi höra ett dämpat brus från motorvägen som ligger ungefär två kilometer bort. Men det är ett så pass litet brus att vi inte märkte det alls efter några minuter. Järnvägen finns också en bit från oss på andra sidan skogen, och när det susar förbi tåg låter det ”som ett ljud från framtiden” (för att citera Sebastian), men det är tillräckligt dovt för att inte störa.

I nästan en timme satt vi på vad som kan komma att bli platsen för vår framtida altan. Det var nästan overkligt att sitta där och njuta av fåglarnas ivriga kvitter och prasslet när vinden får tag i björkkronorna.

Just när vi hade druckit upp vår morgondryck hörde vi någon komma gående på vägen. Det var vår framtida granne som var ute på en morgonpromenad, och på sin promenad fått med sig ett lamm som smitit från bondens hage. Det lilla lammet var så himla gulligt, fluffigt och tamt. Troligen var det ett av de lamm som hade flaskmatas och det kom fram till både mig och Sebastian för att snutta på våra fingrar.

Vilken underbar liten överraskning det här var på vår måndagsmorgon; Morgonkaffe till fågelkvitter i solen bland björkar som kunde avslutas med lammkel. Sebastian uttryckte det så himla fint:

”Det är som att vi ska flytta till en fabel. När folk frågar vart
vi bor kan vi säga att vi bor till vänster om Narnia.”

2 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *