Eldar för snabb risstädning

När man avverkar björkar är det lätt att bli av med av med träden eftersom de kan bli fin ved, men alla grenar och bös blir kvar. Sebastian har samlat ihop riset till högar på åkern utanför vår tomt (med lite hjälp av maskiner och vänner men mest för egen maskin). Totalt blev det sex små högar och en större majbrasa som allt är tvunget att vara eldat innan den första maj när bonden ska börja bruka åkern.

Just det här med att den första maj kommer närmare och närmare har stressat min mamma och kanske främst hennes väninna Bitte. När högarna ska eldas upp kräver det att vädret är bra och att det inte är för torrt, samtidigt som man måste vara där och arbeta med eldningen. När Sebastian arbetar i Örebro på vardagarna och jag är låst med bebis är det svårt att kunna vara på tomten och elda hela dagarna. Tur då att min mamma och Bitte erbjöd sig att styra upp det! Som Bitte sa: ”Med lite fika och kaffe klarar vi nog av det där!” Det ska tilläggas att Bitte själv har en skogsfastighet och har grym koll på det här med att elda ris.

Runt lunch åkte Bitte och K4 allservice (eller pyroladies och eldmannen) till tomten med picknickkorg och eldverktyg. När jag åkte ut för att kolla läget hade de redan hunnit elda upp en hög. Bitte stod med motorsåg och gjorde grenarna mindre medan mina föräldrar släpade fram riset till och på eldarna. Det såg riktigt jobbigt ut och jag kände en enorm tacksamhet över att de hjälper till. Senare på dagen fick jag uppdatering om nästan tre högar var borta.

• 

• 

Istället för att tända de högar som var ihopsamlade, startade de nya små eldar längre bort och liksom matade eldarna med grenar och sly. Varför de valde det sättet har sina förklaringar i att de ville ha bättre kontroll över eldarna och att vinden blåste mot vår björkdunge. Dessutom är de mindre eldarna lättare att släcka. Det innebar dock väldigt mycket mer slit och kroppsarbete. En aprildag som bjöd på blå himmel och 16 grader var det ett svettigt arbete med de heta eldarna i söderläge.

Imorgon ska eldningen fortsätta och de sista små högarna ska förhoppningsvis hinna bli till aska. Fy farao vad jag glad jag är över mina hjälpsamma föräldrar och Bitte.