Sopplunch med förklädesflärd

Vissa inlägg får leva efter devisen ”bättre sent än aldrig”. Så blev det visst med inlägget om när jag var på sopplunch med ”hemmafruarna”. Jag fixade med bilder och påbörjade inlägget men sen blev det aldrig helt klart och då fick det ge vika åt andra. Men idag, två veckor senare ska ni får se några bilder från sopplunchen som vi åt hemma hos Evaá.

Det står alltid att jag ska träffa hemmafruarna när jag ska träffa Annelie, Evaá och Maja men i ärlighetens namn så vet jag inte om jag egentligen kan kalla någon av dem hemmafruar. Annelie jobbar med sina sociala medier, Evaá med sitt företag inom inredning och styling, och Maja har en gård att ta hand om med sin man plus en hel del välgörenhet och en loppis. Men låt gå, okej? För vi kan alla styra med vår egna tid och en gång i månaden styr vi upp den tiden för att ses några timmar.

Evaá bor i ett vackert och stort hus på en liten udde precis vid svartån. Köket är rymligt och ljust och här har jag suttit många gånger genom de år som vi varit vänner. Mjukt och bekvämt i kökssoffan med te.

Vi välkomnades av Evaá som för dagen hade ett urtjusigt och elegant förkläde… eller mest plojigt och småsnuskigt.

Ett litet glas bubbel kan vi köra på om några timmar så vi började där.

Lunchen åt vi i matsalen som går i svartare toner till den beigea väggen.

Det bjöds på en smaskig morotssoppa. Verkligen värd att göra hemma. Jag frågade såklart om receptet så jag kommer kunna dela det här framöver.

Evaá gillar att gå all-in och hade dukat påskigt med små kycklingar vid varje plats. Till efterrätt bjöd hon på den lite bortglömda klassikern ananaspaj. Sen satt vi och tjattrade i några timmar innan Majas alarm på telefonen meddelande att det var dags att börja knyta ihop säcken. Nästa gång blir det sista gången vi ses på sopplunch för i år. Den gången hos Annelie.