Dränerande tisdag med trafikkaos

Tisdagseftermiddagen och kvällen när vi fastnade i trafiken norr om Askersund på väg hem från jobbet i Örebro var så pass dränerande att jag fick göra allt i ett långsamt tempo igår. En lyx att då jobba hemifrån där det går att varva jobb vid datorn med en kopp te, eller ta 15 min i fåtöljen med en bok. Och samtidigt blir jag förvånad över att jag kände ett sånt skifte i energidepå, med tanke på att jag normalt har mycket energi. Det var ju egentligen inte något dramatiskt. Vi fastnade i en lång kö på grund av snövädret, och satt fast där i 2,5h innan vi tog saken i egna händer.

Och med ta saken i egna händer så menar jag det verkligen. När klockan närmade sig 18 insåg vi att om vi skulle göra något för att försöka komma hem behövde det ske innan det blev mörkt. Så vi gick ur bilen och promenerade hela vägen till nästa avfart som låg 500 m framför oss, samtidigt som vi planerade hur vi skulle ta oss förbi alla bilar och långtradare och om snön var för djup eller om det skulle gå att köra. Väl vid avfarten stannade jag en bil som kom från småvägen som vi hade tänkt att ta och frågade om hur väglaget såg ut. Sen var det bara att gå tillbaka till vår bil, och på vägen tillbaka prata med alla bilar och lastbilar om att vi skulle försöka ta oss fram och berätta hur vi ville att de skulle flytta på sig för att göra det möjligt. Några frågade ivrigt om de fick följa efter oss och åka till avfarten de också.

Vi lyckades ta oss fram och fick en litet följe med sex bilar bakom oss som passade på att ta samma väg. Sedan gick det långsamt på småvägarna hem. Jäkla skitväder. Men hem kom vi! Bara att det tog sex timmar istället för en och en halv.

Vilken tur ändå att vi har mina föräldrar som kan se till att Elsie hämtas från förskolan, båda barnen får mat och skjuts hem, och att Adrina sen kan natta lillasyster när vi inte är hemma.

Väl hemma såg vi att köerna inte verkade röra på sig igen förrän vid midnatt, men då låg vi i våra varma sängar redan.