90 minuter i Mjölby
Vi besökte Mjölby några dagar innan julafton. Kanske är Mjölby främst känd som staden familjen Storch i Sällskapsresan bodde i och staden med en stor potatis i en rondell? För oss är det staden som är närmast även om vi säger ”stan” om Linköping som vi är i betydligt oftare. Men Mjölby har sina guldkorn.
När jag gick i gymnasiet gick jag på Kungshögaskolan i Mjölby (naturvetenskaplig linje för den som är nyfiken) och minns staden som enbart ett ställe att just gå i skolan i. Jag hängde aldrig där, fikade aldrig där och shoppade aldrig där. Det här är ju nu ungefär 20 år sedan och kanske har staden ändrats på samma sätt som min uppfattning om den, alltså till det bättre på båda punkterna. Igår åkte vi in till Mjölby för en liten utflykt.
Vi hade en tid att passa i Mjölby eftersom Adrina skulle ta med sin kusin Aliyah på bio på Saga-biografen. Biografen är en riktigt favorit hos oss i familjen och det är inte bara för att den är sådär 40/50-tals snygg och genuin, utan för att den också har parkering precis utanför dörrarna så man kan i princip åka dit i mjukiskläder. När du kommer in på biografen betalar du till en man i en liten kub (bilden ovan till höger) och det finns bara en biosal så risken att gå vilse är liten. En av de större behållningarna tycker Sebastian är det stora utrymmet för benen när man sitter på näst högsta raden.
Det finns också fler detaljer som gör att biografen känns lite extra härlig, som vägguren ovan.
Medan kusinerna tittade på film gick vi till café Nyfiket som ligger i en gammal kvarnbyggnad precis vid Svartån. Vi går ofta hit om vi får tillfälle eftersom vi sällan om någonsin blivit besvikna. Bakverken håller vad de lovar i form av god sockerchock. Den här gången vågade jag mig på en julig variant på semla, medan Sebastian tog en Budapest-bakelse. Tanken var att vi skulle dela men när jag påpekade det hade Sebastian bara en munsbit kvar. ”Hur kan någon komma på något så gott som Budapest-bakelse? Jag glömde helt av mig.”
Innan det var dags för oss att hämta upp tjejerna tog vi en sväng genom parken vid Svartån för att spana in änderna. Elsie var väldigt förtjust och änderna som trodde att de skulle få mat flockades vid oss. Statyn som Elsie och Sebastian tittar på heter ”Det kom en gång en mjölnare…” och handlar om mjölnaren och kvarnarna som byggdes vid Svartån, vilka gav Mjölby sitt namn. Konstnären heter Elise Dahlberg.
Så gjorde vi Mjölby på 90 minuter en onsdag. Det finns givetvis mer att tipsa om i staden så som stadshotellets fantastiska lunchbufféer som är värda en liten omväg från E4an (årets Östgöta-kock huserar här), Albackens café och Habblarps trädgårdar som jag skrivit ett inlägg om tidigare.
